Storlek
Kroppslängd cirka 9–12 mm.
Artporträtt 102 · Vägbin
Ett ganska stort bandbi med mörk kropp, tydliga vita hårband och karakteristiskt gulröda till orange ben.
Kännetecken och liv
Skogsbandbiet är ett av de större bandbina, vanligen omkring 9–12 millimeter långt. Kroppen är mörk och bakkroppssegmentens bakkanter bär tydliga vita hårband. Båda könen har gulröda till orange ben, ett användbart kännetecken tillsammans med storleken och hårbanden.
Honan gräver ett gångsystem i marken och anlägger yngelceller som förses med pollen och nektar innan ett ägg läggs. Bon anläggs gärna i soluppvärmd, bar jord och kan ligga i täta ansamlingar, även när varje bo har en egen ingång.
Livscykeln påverkas starkt av klimatet. Under en kort och sval säsong producerar en hona normalt en enda kull med nya honor och hanar. Där växtsäsongen är längre kan den första kullens honor i stället fungera som arbetare och hjälpa modern att föda upp en andra kull.
Fältguide
Kroppslängd cirka 9–12 mm.
I Sverige honor från april och båda könen under sommaren till september.
Parade honor övervintrar i marken.
Skogsbryn, ängar, trädgårdar, vägkanter och andra blomrika marker med bar jord.
Andra bandbin och smalbin. Hos bandbin sitter hårbanden längs bakkanten av bakkroppssegmenten; storleken och de gulröda till orange benen är dessutom bra ledtrådar för skogsbandbi. Säker bestämning kan kräva närbilder eller detaljstudier.
Sök på korgblommiga växter och andra nektar- och pollenrika blommor. Bohålen finns ofta tätt tillsammans i solvarm, bar eller glest bevuxen jord, gärna i en sydvänd sluttning.


På menyn
Skogsbandbiet är en födogeneralist som samlar pollen och nektar från många växtfamiljer. Det ses ofta på korgblommiga växter, men kan utnyttja ett stort urval av vårens och sommarens blommor.
Pollen transporteras i täta hår på honans bakben och blandas med nektar till ett matförråd i varje yngelcell. Den vuxna honan lever av nektar och pollen samtidigt som hon samlar larvernas proviant.
I Sverige
I Sverige kan övervintrade honor ses från april. Under sommaren till september förekommer både honor och hanar. Arten använder bland annat skogsbryn, ängar, trädgårdar och vägkanter där blomrik mark ligger nära lämplig, solbelyst jord för bona.
Det nordliga fyndet i Täfteå passar artens förmåga att klara svala klimat. Forskningen visar dock att samhällsformen beror på lokala temperaturer och säsongens längd; ett enskilt fynd avslöjar därför inte om populationen på platsen lever solitärt eller socialt.